I söndags var det dags för min femte, och sista, upplevelse med Drömjobbet; jag körde speedcats.
Solen sken och humöret var på topp när jag kom till marinan där båtarna låg och väntade. Jag och fotografen Viktor hade lite tid tillgodo så vi hann sitta ett tag och spana in folk som körde flyboard, vilket verkade otroligt kul! De såg lite ut som Iron Man där de flög flera meter över vattenytan med sina vatten-jetpacks.
Efter den sköna pausen i solen var det dags för mig att svida om för dagens aktivitet. Jag har alltid älskat vattensporter och har tidigare seglat, surfat, dykt, åkt wakeboard och vattenskidor, så jag kände mig rätt hemma när jag trampade ut barfota på bryggan med våtdräkten och flytvästen på.
Speedcats brukar beskrivas som ”gocart på vatten” och det är en helt klockren beskrivning. Man har hjälm, en snabb farkost och kör (vanligtvis) efter en bana. Motorn brummar, det går fort, svängarna är skarpa och adrenalinet pumpar. Ni förstår att jag, som älskar både fart/adrenalin och vattensporter, var taggad till tusen!
Efter ett kort intro och genomgång av båten var det dags att få känna vad de uppblåsbara (och därmed extremt lätta och snabba) katamaranerna med sina 50 hk hade att erbjuda. Instruktören tog till en början ut oss en och en för att vi skulle lära oss att sitta som co-pilot och burka, vilket innebär att man lutar sig ut från båten som motvikt när den svänger. Som den seglartjej jag är burkade jag friskt i de snäva kurvorna, och jag kände av upp till 3G i svängarna. Det gick dessutom otroligt fort och vi kom upp i cirka 40-45 knop på raksträckorna.
När alla hade testat att burka med en instruktör fick vi ge oss ut på banan två och två och bränna på själva. Det var ofantligt kul att både gasa/styra och vara co-pilot/burka. Det var helt klart en sport som passade mig och jag tyckte att jag fick till bantekniken riktigt bra mot slutet. Speedcats är helt klart något jag vill köra igen!
